Så var ännu ett pass ute i skogen med crossen gjord idag. Det är en härlig känsla efteråt efter att ha sprungit fram och tillbaka och upp o ner för en backe. Efter att ha vart borta i dryga 1,5h kom jag hem till världens leende! När jag möts utav hennes leende spelar det ingen roll hur jobbigt passet har vart. Det är som bortblåst! Hon gav mig inte bara ett leende, hela hon blev sprallig och ivrig av att se mig, härlig känsla! Men leendet byttes snabbt till lite mer ledsamt uttryck när hon insåg att jag skulle försvinna in i duschen. Tur var fick jag samma leende när jag var klar och kunde i lugn och ro ge henne mat! Trollunge!