Att ta sig framåt utan gåstål eller med hjälp av sina föräldrar måste vara fantastiskt för ett litet barn. Irma har nu kommit till det stadiet där hon har lärt sig att på egen förmåga ta sig framåt, med ena benet under sig och armarna stabila kryper hon fram i en väldans fart. Det roligaste är att krypa ut i hallen och känna på korgarna, skorna eller glaslyktan! Våra föräldrahjärtan blir så stolta över henne, över vad hon lär sig och kan! Lilla skruttis!