Jag gillar inte att vara sjuk, att inte kunna ta hand om sig själv utan vara beroende av någon annan är det värsta jag vet. Tur är har jag bästa sambon som hjälper mig när det stormar.

Igår kom mjölkstockningen från hell. Liter av tårar föll innan jag däckade i sängen med hög feber. Än är inte faran över, rodnad och knölar finns kvar. Massera, pumpa, amma och värme om vart annat gäller nu! Febern är tack och lov borta och energin till att göra något eller umgås med Irma på ett kul sätt finns inte heller. Resultat; dåligt samvete mot Irma. Saknar att kunna umgås med henne som jag gjorde innan.

Min högsta önskan, att amningen fungerar smärtfritt och att jag får lust till att göra saker tillbaka. Som en liten morot har jag att när detta händer blir det hotellfrukost med familjen :) Fram till dess får det bli en dag i sänder.